Mat är livet.

Det är verkligen så när jag inte kan/ska äta allt som står framför mej. Det enda jag har i huvudet numera är "vad ska jag äta nu, eller undrar vad jag ska äta nästa gång jag blir sugen".
Någon som känner igen sej? Jag kan egentligen inte påstå att jag inte äter heller för med GI så äter man ju hela tiden. Ja det känns så ialla fall.
Men nu när vi var i Hudik och matsäcken var slut och jag visste att nu dröjjer det ett tag innan vi är hemma och det blir käk.
Gissa vad som händer jo jag pular i mej en chokladboll i farten. Ja jag skulle ju ta fram en till dottern.
När jag sitter där och ska ta en tugga så säger hon, -Men mamma vad äter du? Men herre gud det kan jag lova att om jag varit en hund då ja då har svansen åkt in mellan benen. Utan att egentligen behöva så skämdes jag så jag trodde jag skulle svimma. Inte blev det bättre när hon sa, -Jag ska allt tala om för pappa, Adam och Jacob att du tog en.
Så kan det gå när man talar om att "nu håller morsan igen lite".



Men det här var inte så dumt att längta hem till vill jag lova.



Det är nåt speciellt med att äta ute, tycker jag. Men nu ska det visst bli sämre väder i veckan igen så vi får passa på att njuta ikväll.


Så här såg Dollar ut efter allt bus tidigare. Såg att den förra bilden blev suddig men det är svårt när han rör på sej.

Här ska njutas och ätas, Kramis alla Åsa.