Helt slut.

Hallåj!

Hoppas att ni alla haft en härlig helg i höstsolen. Nu är det som bäst med hösten tycker jag.

När det är lagom kallt och solen värmer lite fortfarande. Jag har väldigt svårt för

blåst, jag blir jättestressad och jag får så himla ont i knäna. Hörde jag nån som skrattade till lite, inte första gången isånt fall. Hellre får det vara 25' C kallt bara det inte blåser.

Här hemma har det varit lite sjukstuga och en del tonårsproblem i helgen.

Undrar ju hur länge man ska orka med att ha en som hela tiden svarar emot, tror att det inte finns nåt viktigare i livet än sej själv, att den enda som faktikt ställer upp (jag) i alla lägen oavsett vad tonåringen gör, blir kallad dryg och att man bara ska vara tyst,

man skjutsar, lagar mat på de mest oanständiga tider, tvättar, fixar och trixar för att man bryr sej om och för att barnen är

"allt" och sen får man bara höra att du är så jäkla jobbig och dryg.

Kan tala om att nu har den här mamman bestämt sej för att

om denna tonåring tycker att jag är dryg och jobbig så är det bara att

vänja sej med det. Jag är det inte bara för att det är nåt som jag tänker att jag ska vara utan det är min omtanke och kärlek som gör att den här mamman blivit den mamma som jag blivit.

Like it or not.

Inte så att jag älskar mina barn olika mycket för det gör jag såklart inte men på helt olika sätt eftersom dom är ju olika individer och totalt olika varandra.

Även om jag till viss del i olika skeden ägnar mej kanske mera åt en och en beroende på vad dom går igenom så vet jag att dom andra känner att dom har min kärlek och att jag finns där för dom om dom behöver mej, alltid.

Men sen har jag det så att det är ett barn som tar enormt med plats och uppmärksamhet och tyvärr så finns inte orken för dom andra två till hundra procent alltid och då är det en enorm känsla att veta att min älskade man finns där och stöttar mej och de barn som är lite "lugnare".

Nog om detta nu för nu har vi en ny vecka med nya möjligheter och snälla goa barn, haha.

Här en inspirationsbild till min lilltoa som ännu inte är påbörjad.

Men visst är det häftigt med det gamla bordet till handfatet och den stora guldspegeln till.

Hmm jag drömmer och skissar vidare på mitt projekt.

Min kamera har gjort sitt nu. Den är helt slut. Därför så kommer jag inte kunna lägga ut några bilder på vad som händer här hemma på ett tag. Det finns inte på kartan att jag har råd med en ny nu heller så det blir lite hämtade kort från mej framöver från olika inspirationskällor.

Känner att det är något nytt som ska hända för mej, en förändring.

Om det har att göra med att jag ska till arbetsförmedlingen att göra vet jag inte men jag känner nåt i kroppen, det kliar liksom.

Oj vad långt inlägg det blev denna gången men nu har jag lite att dona med så en trevlig start på veckan önskar jag er och var rädda om varandra.

Kram Åsa.