Svett och Tårar!!!

Idag har det varit en tuff dag. Mycket gäster på hotellet och en ny person att jobba med. Är fortfarande i chocktillstånd över hur man behandlar sina medarbetare. Jag ska berätta nån dag vad som hände, men just nu så får det bara vara så länge.
När jag kom hem från hotellet så lagade jag lunch, dammsugade hela nedervåningen och vitsåpade köksgolvet, körde Raringen till jobbet och skrämmde upp Filippa på rummet för att städa lite där oxå.
Tänkte att jag skulle ha hunnit mer där än att byta sängkläder.
Men jag måste ha haft hela öronen och ja huvudet oxå i hårinpackning och lermask och allt vad vi kladdade in oss i på relaxen. Varför? Jo i nåt kort och förvirrat tillstånd så lovade jag Lisa "nästan" att följa med på spinning på eftermiddagen idag. Hoppades innerligt att hon skulle ha glömt det.
Shit, shit, shit. Om ni tänker er mej och min muffinsmidja på en cykel i en timme. Ja midjan den syns ju inte och det mina vänner kan jag tala om att under den timmen jag satt på min cykel så var det då ingen som såg min sadel heller. Tur att ingen cyklade bakom mej.
Men nästa söndag ska jag görat igen. Om det var roligt? Nää inte speciellt men välbehövligt. Sen var det hem och göra middag och så bakade jag en (håll i er) päronpung till efterrätt, mumsfillibabba.

Sånna här takpannor har alla mina barn. Det är som en födelsetavla där deras namn, vikt, längd, tid och datum och år står. Lite annorlunda och jättekul att ge bort när nån får barn.

Berättade tidigare att inga barn ville ha vitt på sina rum. Dom här färgerna har Filippa i sitt.

Den här hembygdsbyn ligger inte alls långt från där vi bor. Den utnyttjas flitigt här i byn. Allt från dop till modevisningar. En och annan skolavslutning har vi varit på här med fika för alla. I den här logen hade vi vår bröllopsfest när vi gifte oss. Kyrkan ligger inte långt ifrån så det passar perfekt med prommenad hit efter vigseln.

Här är ett av alla de fina hälsingegårdar som står här.

Här springer det getter på sommaren. Så himla härligt att gå hit och ladda batteriet ibland.

Har suttit och lyssnat på Perssons Pack i helgen och när jag hörde Magnus fina dragspel så kände jag hur en och annan tår rullade ner för mina kinder. Längtan att få träffa honom gör sej påmind och nu var det allt för längesen han kom till oss och drack kaffe.

Om nån har hört Per när han sjunger så kan jag tala om att det är så jag låter när jag pratar, min dialekt. Kan tycka att det låter lite bonnigt när man hör det så där.

Nu är päronpungen klar och alla är samlade så här ska fikas.

Kramis alla från Åsa den bonniga.